2011-08-26
22:19:00
Hur kan någon som är så nära vara så långt borta?
Jag saknar dig när du är precis brevid mig.
Jag har skrivit det förut, önskar alltid att du vore närmare, men nu är det mer sant än någonsin.
Vissa vet, andra inte. Vad skulle de tycka? Säga? Göra? Men jag kan inte fortsätta såhär! Jag kan inte fortsätta att ignorera den viktigaste personen i mitt liv bara för deras skull, men vi gör det i alla fall, båda två. Ibland tänker jag att jag ska ge upp, riva murarna och ta mig ut ur garderoben, men så fort jag ser på dig så ångrar jag mig. För du har byggt dina murar lika starka som mina, redo att rasa när som hellst och du är fast besluten att försöka hålla dem uppe. Du har ett stenhårt pokerface och jag med, men när som hellst så kommer de båda att falla, bara vi ger upp.
Jag vill bara vara din, vara din som vanligt igen. Men kanske är det här verkligheten? Kanske är det så här det kommer att vara när det finns fler än bara du och jag? Jag hoppas inte det, låt oss strunta i det, låt oss vara vi två igen!
. .
*
Kommentera inlägget här:
