2011-09-18
23:18:00
Efterlysning
Jag vill inte vara jobbig, vill inte tjata, inte…
Men jag måste få ut mina tankar.
Om och om igen, hela tiden, men det är vad som betyder någonting,
Utan dig inget mig, så enkelt är det.
Och ändå är det så svårt.
Jag har hört om lycka, glädje, smärta, sorg,
Jag har upplevt dem alla,
Men aldrig förut har jag förstått kärlek så bra, kärlek och tomhet,
Utan kärlek ingen saknad,
Utan kärlek endast tomhet.
Varför har jag inte hört från dig idag?
Jag har försökt, men har inte fått något svar.
Saknar du mig? Du ska veta att jag saknar dig, så enormt mycket.
Regnet är så mycket våtare, vägen så mycket längre, mörkret så mycket mörkare…
Om jag ändå fick ett svar.
Förut kunde jag alltid nå dig,
Alltid, dygnet runt om jag så ville,
Men nu vet jag aldrig hur lång tid det tar.
Var det ett dygn sen sist? Är det mer än så?
Hellst så skulle jag vilja se dig, verkligheten är i 5D, inte 2D.
Med 2D är ändå något, skicka ett meddelande om du lever är du snäll!
Eller ring! Vad är det för fel på att ringa? Jag tycker om att höra din röst,
Beviset blir tydligare, aldrig har du ringt mig.
Men då har du i alla fall messat.
Nu: ingenting.
Snälla ge mig ett livstecken!
Jag känner att detta låter lite som om jag blivit galen,
Det stämmer bra, jag är galen, galen i dig.
Förlåt du som läst detta, det var inte meningen, det bara blev.
Kommentera inlägget här:
