MyDreamcatcher

2011-10-18
21:36:53

Vet jag själv vem jag är?
När jag är glad kan jag inte stå stilla, jag vill hoppa, dansa, sjunga, skrika, skratta och ser såklart det positiva i allt, jag blir med andra ord nästan lite för glad. Jag visar allt när jag är glad, jag tror ingen kan missa det, mycket blir till kanske en aning överdrivna fysiska rörelser.
När jag är ledsen kan jag inte röra på mig, jag sitter, ligger, fryser, pratar aldrig om det, gömmer mig, låtsas inte om det, jag försöker försvinna. Om man inte finns så kan man inte vara ledsen. Om man finns mycket kan man vara mycket glad. Men när jag är ledsen så märks det nog inte på samma sätt, inga fysiska utmärkande rörelser som små skutt eller liknande och inget gråtande eller klagande, klagar gör jag när jag är sur eller arg.
Jag vill inte att någon ska veta när jag är ledsen, vill inte tynga ner andra och få dem att trösta eller oja sig över mig. Jag kan klara mig själv, men hur nyttigt är det egentligen att gömma sig för omvärlden och hoppas på att få tyna bort för ett slag?
Ibland känns det som om jag vill gråta, men det gör jag aldrig. Kanske för att jag aldrig varit en sån som gråter, eller kanske för att jag inte kan? När var den senaste gången jag grät för att jag var ledsen egentligen? Inte för att jag gjort mig illa eller för att jag fått någonting i ögat, utan verkligen för att jag var ledsen? Kanske har jag bara varit för lycklig? Eller så kan jag inte gråta.
Det känns som om en dag kommer allt komma ur mig, allt jag någonsin trängt undan. Men det känns också som om jag inte har rätt att vara ledsen för någonting. Jag har ju vänner och familj och pojkvän. Jag saknar ju ingenting! Ändå känns det ibland som om något är fel, som om jag gör något fel. Jag vill inte göra fel och varje gång det händer så blir det en sån där sak jag säger att jag aldrig kommer att göra om, och oftast så gör jag inte det, oftast.
Ibland känner jag mig orättvist behandlad, och jag är ganska bra på att klaga och vara jobbig och det retar andra, men när jag verkligen är ledsen, då säger jag ingenting. Jag blir tyst och osynlig. Jag håller mig inte undan men jag försvinner liksom bort, utan att själv veta om det, men jag förstår att det är det som jag gör. Jag vill inte att det ska vara så, jag vill kunna gråta och komma över saker, men istället visar jag inte en min och hoppas att ingen ska fråga. Eller vill jag kanske det egentligen?
Jag vet inte, vet inte vad jag vill! Jag önskar att någon visste det åt mig!
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-10-12
21:29:36

Jag är glad, men inte helt, inte när du är ledsen.
Jag är glad, men inte helt, inte när du är ledsen.
Tänk vad jag sitter ihop med dig, ihop, plopp, kling, bing!
Jag tror du använt något slags superlim, ett osynligt, men destå starkare än vanligtvis.
Jag tror att du använt det inne i mig, tillsammans med lite underlig labbutrustning.
Syfte:
Att fastna.
Teori:
Vid användande av underlig labbutrustning och superlim kan en kemisk reaktion äga rum men rätt fysikaliska och matematiska förhållanden.
Materiell:
Något blött, något kallt, något väldigt varmt,
Något gosigt, något hårt, något farligt, något svårt,
Något vackert, något bra, något underbart.
Superlim (verision 2.0.3)
Utförande:
Utför den rätta rörelsen, den rätta stunden, den rätta tidpunkten.
Håll ögonen öppna.
Ha tålamod.
Resultat:
Ihop, plopp, oj, hopp, plafs, klafs, knipp, knopp, bling, blang, blong, tjofjong, gong-gong, bling, pling, plong, boooooooong!
Diskussion:
Snälla, snälla superlim, jag vill inga felkällor ha,
Jag vill sitta fast i dig för evigt, natt som da',
Men snälla, snälla du: va gla'!
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-09-23
00:16:42

John Blund och hans sömnpulver
Hur tänker han,
Mannen med paraply,
När hon aldrig sova kan,
Fast ögonlocken väger bly?
Endast månen lyser,
Hela staaden är svart,
Slappnar av och myser,
Men leder ingenvart.
När tiden stilla stått,
I hundratals sekunder,
Då finns en tanke blott,
En dröm eller ett under.
Så sussar hon tillslut,
Bortförd till drömmens värld,
Ser något hon aldrig sett förut,
På sin nattliga färd.
Inget och allt är sant,
Känsla och minne,
Men endast en sak är relevant,
Att han är med därinne.
<3BonNuitGodNattBuenasNochesSovGottGoodNightNattiNattiGuteNatchSovSött<3
Läs 1 kommentar. Lämna den andra kommentaren!

2011-09-22
19:47:18

If I don't live today…
…then I might be here tomorrow. I might, but what's telling I won't? Maby I'll fall out from my window and discovers that I actually can't fly, that I don't have any wings. Or maby I'll fall on the street and drown in a puddle. What's desiding that I'll live on, that I'll be here tomorrow?
…then I might be here tomorrow. I'm having a bad day, maby the next day will be better, maby I'll be happy tomorrow. I'll dance and sing of joy some day, but let me be in my bad mood today. No, I don't want to be sad, but it feels like I have no other option, it's the fate. Make my morning day.
…then I might be here tomorrow. Today's the best day of my life, or am I realy alive? It feels like I'm in heaven, and today's the day, so tomorrow's another day, a day when i might be alive, unfortunatelly. I wanna be dead, I want to be in heaven, without any requirements and without anything bad. I want to be happy, forever and ever, and I want to be happy here with you in heaven.
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-09-18
23:18:00

Efterlysning
Jag vill inte vara jobbig, vill inte tjata, inte…
Men jag måste få ut mina tankar.
Om och om igen, hela tiden, men det är vad som betyder någonting,
Utan dig inget mig, så enkelt är det.
Och ändå är det så svårt.
Jag har hört om lycka, glädje, smärta, sorg,
Jag har upplevt dem alla,
Men aldrig förut har jag förstått kärlek så bra, kärlek och tomhet,
Utan kärlek ingen saknad,
Utan kärlek endast tomhet.
Varför har jag inte hört från dig idag?
Jag har försökt, men har inte fått något svar.
Saknar du mig? Du ska veta att jag saknar dig, så enormt mycket.
Regnet är så mycket våtare, vägen så mycket längre, mörkret så mycket mörkare…
Om jag ändå fick ett svar.
Förut kunde jag alltid nå dig,
Alltid, dygnet runt om jag så ville,
Men nu vet jag aldrig hur lång tid det tar.
Var det ett dygn sen sist? Är det mer än så?
Hellst så skulle jag vilja se dig, verkligheten är i 5D, inte 2D.
Med 2D är ändå något, skicka ett meddelande om du lever är du snäll!
Eller ring! Vad är det för fel på att ringa? Jag tycker om att höra din röst,
Beviset blir tydligare, aldrig har du ringt mig.
Men då har du i alla fall messat.
Nu: ingenting.
Snälla ge mig ett livstecken!
Jag känner att detta låter lite som om jag blivit galen,
Det stämmer bra, jag är galen, galen i dig.
Förlåt du som läst detta, det var inte meningen, det bara blev.
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-09-12
22:03:53

+ + - = 0
Jag tycker extra mycket om allt som har med dig att göra, eller så ogillar jag det som har med dig att göra bara för att det retar dig. Men det är så det ska vara. Tänk om jag tyckte om allt som du tyckte om. Tänk vad trist det hade varit, eller bara jobbigt. Då skulle vi köpa en påse polly och båda skulle vilja ha samma färg, inte som nu, när en av oss tycker om den ljusa och en tycker om den mörka. Men som du en gång sa: pluss och minus tar ut varandra. Det är väl så du och jag är? Pluss och minus är lika med oladdat, men är vi inte lite laddade då? Nej, kanske inte. Vi sliter och drar och far omkring, men ingen av oss stöts bort från den andra, vi sitter ihop.
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-09-09
22:39:56

Sleeping beauty
Jag har en kvart på mig att skriva innan datorn (och jag) slocknar. På en kvart kan man hinna långt, men kanske blir det inte så mycket. Kvalitet eller kvantitet. Jag vill ha kvalitet, även om det inte alltid blir så, trots mycket arbete.
Idag har jag varit trött. Jättetrött. Jag var nära att somna i skolan, men lyckades undvika det. Jag är sjuk tror jag, men hur vet man vad man inbliiar sig och vad som är verkligt? Tror jag tillräckligt mycket på att jag har feber så får jag väl feber tillslut. Nu är jag i alla fall bara snuvig, snuvig och trött. Ändå är det svårt att sova, konstigt nog. Jag hoppas att det kommer att gå nu, för jag behöver verkligen lite sömn. Jag är så trött att jag inte ens orkade vara med dig idag, och det säger inte lite det, det är mitt allra bästa bevis. När skulle jag missa en chans att få träffa dig? Aldrig! Om jag inte var sjuk, sjukt trött, det vill säga. Men jag saknar dig så jag tror att jag försvinner snart. Bit för bit ramlar jag bort om du inte håller ihop mig, så snälla gör det. Du har förändrat allt och jag vet inte hur det skulle kunna vara som förut, hur såg egentligen världen ut utan dig? Jag vet ingenting som inte går att koppla till dig, så en värld utan dig kan omöjligt existera. Tack och lov finns du i min värld, men idag var jag inte i min egen värld. För i min egna värld hade jag aldrig sagt att jag inte hade kraft att vara med dig, i min värld vill jag alltid vara med dig. Självklart ville jag det nu med, men det var svårt, jobbigt. Om jag inte ens klarar av att stå, hur ska jag då klara av att vara social, att inte vara världens tråkigaste? Jag är ledsen att jag är sjuk, förlåt, jag hade velat vara friskast i världen och springa jorden runt med dig hand i hand. Men inte idag, vi får ta det imorgon. Saknar dig <3
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-09-06
22:28:22

Witch option do you choose?
I'm not a poeth, or a psycologist.
But I'm an actorist, and I do know how to express my feelings.
And right now, this is how i feel:
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
Don't you understand that I miss you so much that I think I'll die?
If you didn't know that, you don't know me, at all.
And if you know, it doesn't make you a better person.
Maybe it's even worse, because then you know how I suffer without you.
And yet, you don't care, you let me suffer without doing anything, you whatch me die.
Do you want to kill me? Don't I mean anything to you?
So, till the ten thousand dollar question:
Whitch option do you choose?
. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .
// I'm sorry for this. I don't know why I'm doing this. I don't think at all. I just know that this is whats coming out of me when I let my fingers run freely on the keyboard. I'm quite sure that I'll regret this, but right now I feel like I have no other choise than publish this. Publish it to the world. I know that it'll be too late to regret it as soon as i press the "save and publish" - button, but I know that I'll do it. That's my only choise. "Press the button"! , it calls and then I pre…
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-08-26
22:19:00

Hur kan någon som är så nära vara så långt borta?
Jag saknar dig när du är precis brevid mig.
Jag har skrivit det förut, önskar alltid att du vore närmare, men nu är det mer sant än någonsin.
Vissa vet, andra inte. Vad skulle de tycka? Säga? Göra? Men jag kan inte fortsätta såhär! Jag kan inte fortsätta att ignorera den viktigaste personen i mitt liv bara för deras skull, men vi gör det i alla fall, båda två. Ibland tänker jag att jag ska ge upp, riva murarna och ta mig ut ur garderoben, men så fort jag ser på dig så ångrar jag mig. För du har byggt dina murar lika starka som mina, redo att rasa när som hellst och du är fast besluten att försöka hålla dem uppe. Du har ett stenhårt pokerface och jag med, men när som hellst så kommer de båda att falla, bara vi ger upp.
Jag vill bara vara din, vara din som vanligt igen. Men kanske är det här verkligheten? Kanske är det så här det kommer att vara när det finns fler än bara du och jag? Jag hoppas inte det, låt oss strunta i det, låt oss vara vi två igen!
. .
*
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-08-15
21:07:57

Klockan går men tiden stilla står. Är det den förtrollade snön?
Varje gång han går saknar jag honom mer än jag någonsin saknat honom förut och varje gång han kommer blir jag gladare än jag någonsin varit förut och varje gång jag tänker på honom älskar jag honom mer än jag någonsin älskat honom förut.

Detektivbyrån är de som kan samanfatta allt jag tänker, känner, drömmer, gör, ser luktar, vet, kan, vill och är.
De har hittat rätt och jag tror inte att en enda människa får samma upplevelse av deras låtar.

Rullade 114 köttbullar idag, bara för att. Varför inte? Något ska man ju äta. Men när plötsligt en jullåt började spelas blev det lite för komiskt. Massom med köttbullar och julmusik, det är jul för mig. Är det konstigt att jag längtar efter julen? Jag har haft den bästa sommaren i mitt liv, det är hur klart som hellst för mig, men när någon frågar vad jag gjort i sommar så kan jag inte komma på vad det är jag gjort. Jag har varit lycklig, räcker inte det? Men nu längtar jag alltså efter julen, eller jag fick i alla fall upp vackra bilder i huvudet under mitt köttbullsrullande. Snön, dofterna, stämningen. Allt som hör julen till. Nu kommer snart hösten, de allra sista veckorna av den allra bästa sommaren är snart över och jag vill inte att det ska bli höst, vill inte känna kylan eller regnet och den gråa himelen eller stressen i skolan eller tvånget. Jag vill bara vara. Vara precis som jag vill, när jag vill. Nästa gång blir det till jul. Jag älskar jul.

Läs, snälla. Men lyssna samtidigt på den här.
Lykke Li – Possibility - Soundtrack Album Version
Jag drömde här om natten att jag stod i en glänta. Runt omkring mig stod höga täta mörka träd. Marken var alldelles vit och träden hade också ett täcke. Men marken var så otroligt slät, helt utan form, enbart platt och utan ett enda spår. Från himlen föll de största och vackraste flingorna jag någonsin sett. Jag ville bara gråta, allt var så vackert och mitt i allt stod jag. Självklart var han med mig. I varandras famnar. Läpparna mot varandra. Andedräkterna var som sökpelare i den kyliga luften. Hela världen snurrar. Runt, runt, runt. Snön faller. Ner, ner, ner. Vackraste, underbaraste dröm. Sluter jag ögonen så finns du fortfarande kvar innom mig. Jag kommer aldrig att glömma.
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-08-02
23:02:46

Jag som trodde tiden stod stilla

Jag har aldrig tyckt om ägg - idag åt jag ägg.
Jag har aldrig gillat kaffe - idag drack jag kaffe.
Jag har aldrig sprungit snabbt - idag satte jag världsrekord.

Jag trodde att tiden stannat, men tydligen går den på som den alltid gjort.
Det är bara det att jag tycks förändras, inte bara idag, utan det har varit så ett tag.
Kanske har jag slutligen blivit en tonåring, blivit "normal", som alla andra.
Eller så påverkas jag av någonting som omedvetet får mig att förändras.
Någonting eller kanske någon?

Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-31
22:53:36

Jag önskar att jag hade en båt

Om jag hade en fin båt skulle jag ta honom med mig och vi skulle färdas över sjöar, genom kanaler och ut på havet. Blått så långt ögat kan se där ute                    bland vågorna och vindarna. Solen skulle                    skina och molnen skulle inte visa sig förs än det         blev outhärdligt      varmt. Mitt ute på havet skulle       vi slänga oss         i det klarblåa vattnet och sjunka neråt       tills yttan blev ett enda          ljust skimmer.          Där skulle vi sväva omkring       tills luften innom oss tog slut, då        skulle vi låta våra kroppar flyta upp.          När våra huvuden klöv vatterytan skulle vi        tänka: Den bästa tid är nu.        Han, jag, havet och solen. Vi skulle leva på luft och känslor istället för mat och             vatten. När vi blev trötta på ett     ställe kunde vi ta oss till ett nytt. Ville vi träffa lite folk eller äta gott           eller hitta på något kul kunde vi lägga till i en          mysig hamn. Om vi inte tyckte om den hamn vi kom till          kunde vi bara åka till en ny. Vädret skulle inte spela den minsta         roll, men skulle det regna kunde vi se en          film eller bara spela kort och mysa. Men jag har ingen båt, åtminstone ingen           fin. Jag kan inte ta med           honom ut på böljan den blå. Men det gör mig ingenting. Drömma kan man väl få göra? Jag          lever mitt liv        i fullständig lycka i alla fall för tillfället. Jag lever för att se honom. När han inte är med mig är jag en          zombie.      När han är med mig är jag en flygfisk. Omöjlig, men ändå verklig. Jag kommer snart att flyga iväg från jordens          yta, och jag kommer ta honom med mig. Månen eller kanske ännu längre. Det är dit vi är på väg, till oändligheten och vidare. Vad som hellst kan hända i livet, vad som hellst...

Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-31
00:54:37

Borde aldrig öppnat min stora trut
Otroligt nog har jag haft en riktigt trevlig dag.
 Jag har shoppat, gått på bio, ätit gott.
  Jag har pratat lite för lite, men ändå lyckats säga för mycket.
   Först så tänkte jag att jag ångrar mig, vill få det osagt.
    Men sen så tänkte jag att det inte spelar någon roll.
   Accepteras jag inte som den jag är vill jag inte veta av den människan.
  Ibland måste man avslöja någon för att släppa någon närmare inpå.
 Dessutom var det ingenting allvarligt.
Men till nästa gång...

Mitt huvud var tomt idag, men nu snurrar det snabbt.

Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-24
23:09:58

Är lycka att känna att du inte behöver något mer?

När jag äntligen får se honom igen glömmer jag bort allt jag skule ha sagt. Jag skulle fråga om än det ena än det andra, jag skulle berätta allt han inte varit med om. Men jag kom inte ihåg någonting, orden försvann helt för mig, gick upp i intet, uppgick i alltet. Jag känner inte längre något behov av att prata, av att förklara så världsliga ting som vad jag har haft för mig utan honom.

Jag vill däremot gärna höra vad han haft för sig utan mig. Jag vill veta vad han gjort varenda sekund jag inte varit precis brevid honom. Jag känner det som om jag inte vet vem han är om jag inte vet vad han gör. Inte för att jag tror att han gör nÅgonting konstigt, jag vill bara veta vanliga saker, sådanna där saker som nästan är lite för vanliga. Som till exempel om han står stila eller går omkring när han borstar tänderna, om han gör någonting annat samtidigt som han äter frukost, om han ler när jag inte kan se honom. Jag vill veta allt, hela tiden.

Men när vi träffas pratar vi knappt alls efter en stund, vi är bara nära, tillsammans. Håller hand, fingrarna pillar, viker, flyttar, känner, undersöker. Armarna om varandra, varmt, mjukt, nära, tryggt. Hans andetag i mitt öra, lugnt, vackert, underbart. Hans hjärta mot mitt öra, tryggt, levande, dunk-dunk. Hans ansikte i mitt hår, fastnar, gömmer, nära men ändå inte tillräckligt nära. Vänder oss mot varandra, ögonen fastnar, klistras, själen som ser ut på mig. Läpparna som möts, mjuka, blöta, varma. Pirrar upp i hårfästet och ner i tåtopparna.

Aldrig någonsin kommer jag vilja göra någonting annat än detta, aldrig någonsin vill jag vara någon annan stans än här och nu. Vad kan jag möjligtvis behöva mer än dig? Varför äta? Varför dricka? Varför sova? Du är mitt liv, du är mer än mitt liv, du är livet och mer därtill.

Jag förstår nu vad kärlek är. Detta är kärlek för mig:
Kärlek är när all lycka du behöver finns i någon annan.

Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-23
22:31:42

Hur kan man bli så lycklig av ord?

Mobilen darrar till i byxfickan.
Handen rotar nästan innan darret kom.
Hittar mobilen och sliter upp den.
Bort med knapplåset.
Du ljuva inkomna oöppnade meddelande från dig.
Alltid ett litet leende på mina läppar.
Öppnar meddelandet för att se vad du hittat på den här gången.
Dina ord och känslor på en svartvit skärm. 


Citat som inte är glömbara:

"Älskar varenda liten atom av dig"!

"Jag bryr mig inte vad de tycker så länge jag har dig".

"Jag är din riddare i skinande rustning som kastar allt bara för att hjälpa sin jungfru i nöd".

"Jag ska försöka överleva utan dig".

"Citat ur Robin Hood: Älskar dig mer än själva livet".

Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-23
16:48:10

Den norske folkmördaren
Jag skulle inte klara av att döda en annan människa.
Det kan inte vara enkelt att ta ett liv.
Men de finns uppenbarligen de som kan det.
Blir det enklare efter ett tag?
Blir det enklare när du redan dödat femtio andra?
Hur kan man skjuta ihjäl en människa som man aldrig förut träffat?
Jag förstår inte.

Vad skulle man göra i den situationen?
Springa, gömma sig, simma, spela död?

Det går inte att undkomma.
Du vet att du kommer att dö.
Det sista du såg i livet var en man med maskingevär som omges av dina mördade vänner,
Och han skrattar.
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-23
10:42:46

Är musik livet eller är livet musik?
När man har någonting på hjärtat kan det hjälpa att tala ut om det,
Annars kan man skriva en låt om det.
Det jag behöver för att skapa någonting är min gitarr eller mitt piano.
Men det är inte materialet som saknas, Utan känslan är den som är svårast att hitta.

Igår kväll ville jag verkligen hitta känslan.
Jag tände sju stycken stearinljus och satte mig på min mjuka matta.
Ett efter ett kom orden som blev till toner.
Jag skrev ner dem i mitt skissblock med min gröna fjäderpenna.
Bläcket bildade låtraderna som i sin tur bildade en hel låt.
Du vackra rostiga kniv.

Antagligen är den bara skit,
Men jag blev lycklig av att få det ur mig.
Nu fins lite mer av min kärlek på papper.
Men det finns så enormt mycket kvar in om mig
<3
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-22
19:02:50

Jag kommer aldrig mer se dig

Det käns som om alla hindrar oss från att träffas.
Hans föräldrar säger att han bor varannan vecka hos mig.
Men det är ju bara varannan vecka!
Vad ska jag ta mig till nu när veckan har varit en utan honom?
Borta-vecka.

Jag klarar inte av borta-veckor!
Jag saknar honom så jag tror jag ska ramla död ner snart.
Jag saknar värmen, tryggheten, lyckan.
Jag saknar hans röst, hans lukt, hans famn, hans läppar.
Hur har jag klarat mig så länge utan honom?
Jag har levt i sexton ÅR utan honom!
Nu klarar jag inte ens sexton TIMMAR!
Jag började leva när jag upptäckte honom, men nu får han mig att dö.
För han är inte här.

Möjlig rubrik:
"Ung kvinna skar ut sitt hjärta med en rostig kniv.
Lämnade en lapp med texten: Utan dig behöver jag inget hjärta".


Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-21
23:23:13

Musiken som dränker alla känslor
Konsert.
Veronica Maggio.
Femtusen människor på ett och samma ställe.
Glöm allt annat än rytmen och textraderna som spinner.
Rör dig i takt med elgitarrens grymma toner.
Hjärtat slår i samma BPM som trumpinnarna trummar på trummskinnet.
Du uppgår i alltet och blir ett med resten av publiken.

Låtarna spelar i huvudet och jag hittar inte off-knappen!
Ingen har kommenterat än bli den första!

2011-07-20
22:41:16

Missförstånd
Hur kan man bli så deprimerad över någonting man bara inbillar sig?
Jag var korkad, arg och dum, skyllde ifrån mig.
Han var lat men jag trodde att han var ignorant.
Missförståndet som försvan med orden:
"Vi var dumma båda två".
"Okej då. Jag tycker vi slutar vara dumma".
"Det gör vi".

Hur kan man sakna någon mer bara för att man vet att det är lång tid kvar tills man ses nästa gång?
En dag isär eller en vecka isär.
Vad är skillnaden egentligen den dagen, timmen, minuten, sekunden?
Men det är skillnad.
Om jag vet att jag får se honom imorgon så saknar jag honom.
Om jag vet att jag inte får se honom förs än nästa vecka så går världen under.
Jag är den mest känslokalla men samtidigt den mest känslosamma. 

Jag är saknad :'(

Ingen har kommenterat än bli den första!